Landslagsuttagning
Vi presenterad varandra, även fast nog de flesta redan visste en hel del om varandra :p Vi pratade om lite praktiska detaljer för hur resa, boende och allt annat såg ut, även fast man hinner glömma hälften efter att dagen är slut :p
Sist så pratade vi om vad vi hade valt för program, vad vi var i träningen och om det fanns något speciellt vi behövde ha hjälp med.
Måste säga att jag är imponerad över alla som va med, Sverge kommer ha ett grymt bra landslag tills december, då NM går i Finland.
Vi gav varandra tips och ideér på hur man skulle komma vidare i träningen. Måste säga att det är otroligt nyttigt med såna här träffar, att lyssna på andra som är så mycket bättre än mig och se de träna. Man får en del lösningar på problem som kan dyka upp, både när det gäller sin egna träning och saker som kan dyka upp när man har kurs.
Genom att kunna dela tankar och ideér kommer man varandra närmare och som jag försöker få fram så får man mycket ut av det i sin egna träning.
Tror nog att alla var jätte nöjda och tyckte att de fick ut mycket av kursen. Vilket är det jag har försökt att säga i flera meningar nu :p
Grizzly sköte sig näst intill så bra som hon kan :p Resor fram och tillbaka, åka okända bilar och trängas med mycket folk är ju vardagsmat för denna vovve ;)
Hon ligger snällt i sin bur utan att göra ifrån sig ett ord under hela tiden, men när det väl gäller så ger hon verkligen allt. Det jag är otroligt nöjd med henne är att hon nu förtiden är i sån otroligt bra sinnestämning när vi tränar. Hon är alltid på och aldrig loj eller okoncentrerad, men aldrig heller för stressad och stirrig.
Började med att värma upp henne genom att träna stadga, något som jag har märkt är otroligt nyttigt och bra för henne för att komma in i rätt stämning.
När vi sen gjorde programet så vart det väl endel missförstånd och slarv, vilket enbart berode på mig. Inte lätt att ha en matte som säger kommandon för tidigt och inte beter sig som hon ska.. Men kände mig ganska dåsig och yr hela dag, så kan tänka mig att även det spelade in på det hela.
Grizzly och jag är iaf numera andra reserv till landslaget :D Grymt stolt över denna vovven, som gång på gång visar hela världen att hon kan gå hur långt som helst, bara jag som sätter stopp för det hela..
Och det är mycket det jag sitter och tänker på just nu.. Jag vet att jag har en underbar hund som kan gå hur långt som helst, men jag har inte kunskaper så jag kan utnyttja dem. Det är som om jag hela tiden trycker på bromsen, som om jag är rädd för något.
Jag vet att skulle det inte vara för mej skulle vi kunna ligga högre upp på listan, men eftersom jag inte har presterat bra på tävlingar är det som det är och inte mycket att göra år ju ;)
Vill så otroligt mycket, har så många drömmar och ambitioner som jag vill nå, men jag vet inte hur jag ska göra för att komma dit! Och jag, detta är en stor negativ sida av mig själv som jag borde jobba med. Jag har dålig självkänsla och lägger lätt på mig alla världens problem när det inte blir som jag har tänkt det..
Självklart är jag inte besviken på Grizzly överhuvudtaget!!! Är så otroligt stolt över henne, hon är en fantastisk hund som gör allt för mig och litar på mej till 110procent! Jag skulle aldrig vilja byta henne till någon annan, vill bara ha henne, hon är mitt allt <3<3
Ajja, lite tankar sådär, när klockan har blivit alldeles för mycket! Så nu ska jag göra Grizzlan sällskap i sängen <3
